ALLTSÅ, igår när jag änligen fick prata med min kära Ebba för första gången på typ 2-3 veckor sker det otänkbara. Efter en halvtimme börjar ögonen klia jävligt skumt och sen känner jag hur de svullnar. Springer nerför cykelbanan och försöker komma hem, för visst hade jag kommit på att jag ätit pistaschnötter som kliade i halsen när jag åt dem.. Ringer samtidigt mamma som dampar loss och kör uppför cykelbanan för att komma fram så snabbt som möjligt. Hela huden på kroppen börjar klia och jag får vissa andningssvårigheter. När vi närmar oss akuten börjar jag se jävligt skumt, typ som en heltäckande solfläck. När jag sen reser mig upp känner jag mig yr och försöker grabba tag i mamma. 3 m in på akuten svimmar jag och faller ihop. En sek senare ligger jag grisskär över hela kroppen på en brits och får dropp, en jävla massa adrenalin som gav mig världens darrningar... Sov över i natt och nu är allt som vanligt men tills dess att jag fått en diagnos får jag inte äta några nötter... :'( jag som älskar dem! Hmm. Jag som alltid trott att jag är en stark och motståndskraftig tjej har nu blivit ett allergibarn.. Allergibarn som jag tidigare uppfattat som osjälvständiga och känsliga. Ångrar mig lite, det kan hända alla. Men jag är ändå lite besviken på att jag råkade ut för det. Just jag. Varför ingen annan i familjen? Det är bara jag som har allergier; pollen och (inte helt bekräftat dock) pistaschnötter..