uppe med livet?

Happ. Så var fredagen kommen. Började med franska. 1 h och 20 min nästan outhärdlig diskussion i grupp, inte så roliga betygssamtal och ett oförståeligt mummel från mitt håll längst bak i klassrummet. Tror att jag börjar få aspergers syndrom eller nåt. Fattar inte att jag gick bak dit och bara mumlade och pekade med tummen mot dörren. De måste trott att jag var helt jävla cp-störd? Gaah. Måste visa att jag faktiskt kan prata kommande lektioner för att motbevisa deras misstankar.
Hmm, alltså det här med aspergers, jag är inte så himla social av mig. Men jag vill gärna vara det. Jag har beslutat mig för att det absolut inte gör något att ta små steg. Hälsa på folk lite oftare, svara på enkla frågor i klassrummet och kanske ge lite motfrågor, tex när Åke frågar mig hur det är med mig, kanske jag kan svara med samma fråga? Är väl inte helt fel kanske. Eller? Mm. Små steg och lite framgång=bättre än stora steg, och sen 3 steg bakåt.
Yes. Sen matte, gick väl ooook. Snack med Maria. Sen en trevlig lunch. Sen hål. Sen italienska. Sigrid fick underhålla mig, det gick bra. Men sista timmen höll jag på att avlida.
Gr8.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0