Home is when I'm along with you.

Helg. Det är nästan så att jag gillar vardagen bättre numera. Helg är så överskattat. Man gör ju ändå ingenting. Man sitter framför teven, datorn och gör läxor och slappar. Kanske motionerar lite extra. Kanske träffar kompisarna.
Under vardagen finns du där. På avstånd. Inom räckhåll men ändå så långt bort. Jag känner mig tom just nu, fredag kväll. Kommer inte se dig på 2 hela dygn. Ditt leende, dina ihärdiga frågor och politiksnacket med kompisarna. Dina sparsmakade blickar då och då som sänder en stöt genom hela mig. Jag vet inte om jag pallar det mer. Ena stunden känns det underbart, andra känns det helt hopplöst och deprimerande.